TROLLE LJUNGBY FILMKLUBB

 bildades hösten 1950 på initiativ av folkskollärare Hans-Eric Elmqvist. Föreningen, som till en början hette ”Trolle Ljungby Film- och Diskussionsklubb”, visade under några säsonger för sina medlemmar svensk och utländsk kvalitetsfilm t.ex. Kaj Munks ”Ordet”, ”På dessa skuldror” och ”Människors rike” efter Sven-Edvin Saljes romaner, ”Folket i Simlångsdalen”, ”Snapp-hanar” med Edvard Persson samt ”The fighting lady”, som skildrade ett amerikanskt hangarfartygs insatser i Stilla Havet under andra världskriget. Förutom dessa filmvisningar stod filmklubben under några år också för en betydande del av det kulturella och sociala livet i vår socken. Den ovan nämnde S-E Salje berättade i ett fullsatt Kommunalhus om sitt författarskap och sina romanfigurer, teaterresor till Malmö arrangerades, och kabaréer med filmklubbens egna förmågor som aktörer lockade till skratt och applåder.

   Som om detta inte vore nog, satsade filmklubbens styrelse, som förutom Hans-Eric Elmquist bestod av Gösta Persson, Birgit Elmquist, Arne Wahlfried och Severin Schlyter (som efter ett år avflyttade från orten och ersattes av Stig Ahlqvist), de kronor, som flutit in vid de mycket populära och välbesökta arrangemangen, på inspelningen av en alldeles egen film; ”Filmen om Trolle Ljungby 1950-51”.

    Det Trolle Ljungby, som då fanns, och som till vissa delar bevarats på filmen, är förvisso inte det Trolle Ljungby vi ser idag. Här fanns kommunalnämnd och kommunalfullmäktige, skolstyrelse och fattigvårdsnämnd, kyrkofullmäktige och kyrkoråd. Prästen bodde i prästgården, klockaren i klockare-gården, sjuksköterskan i sköterskebostaden och lärarna och lärarinnorna i skolornas lärarebostäder. I kommunens ålder-domshem huserade föreståndarinnan, och där fanns också den för ”Kommungårdens” jordbruk ansvarige. Inom socknens gränser fanns då fem skolor: Västra Ljungby, Vanneberga och Tosteberga folkskolor samt Östra Ljungby och Björkets små-skolor. Här fanns också sex stärkelsefabriker och fem lant-handlare. Bussar gick två gånger dagligen Tosteberga-Kristi-anstad (via Fjälkinge) tur och retur och Landön-Kristianstad (via Legeved), likaså tur och retur. Persontågen, som trafikerade järnvägslinjen Karlskrona-Kristianstad, stannade, när så erfordrades, vid hållplatsen ”Knutehusvägen”. Idag syns där inga spår av vare sig väntkuren eller stoppsignalen. Öre-sundstågen susar i hög hastighet förbi såväl ”Knutehusvägen” som de gamla stationshusen i Bäckaskog och Gualöv. De av kollektivtrafik beroende sockenborna är hänvisade till buss-hållplatsen vid Björket, dit potentiella passagerare från Landön och Tosteberga har ungefär åtta kilometer!

    De flesta av de många små och medelstora gårdar, som då fanns, finns idag inte kvar, de har antingen sammanslagits till större enheter, eller tagits under eget bruk av godset. Potatis-en plockas inte längre upp ”för hand”, betorna behöver inte gallras eller lukas, den sista självbindaren har för decennier sedan skrotats eller hamnat på museum, den i vår bygd mycket omfattande tobaksodlingen är ett minne blott, och pråmen, som fraktade ungdjuren till och från Ängholmarna, har blivit vrak. Sist men inte minst; många, för att inte säga de flesta, av de människor som ”agerar” på Trolle Ljungby-filmen, finns inte längre bland oss. Filmens värde för oss och kommande generationer är stort och växer för varje år.

    Filmens premiärvisning i Kommunalhuset den 4 december 1951 fyllde lokalen till bristningsgränsen med entusiastiska församlingsbor. Ljudbanden hade då ännu inte inspelats, utan filmen kommenterades ”live” av Hans-Eric Elmquist, och lantbrukare Erik W. Nilsson, Månsagården, läste vid lämpliga filmsekvenser upp sina specialskrivna verser. Fyra veckor senare, nyårsdagen 1952, hade Trolle Ljungby upphört att existera som självständig kommun, och blivit en ”bortglömd utkant” i Fjälkinge storkommun. Dåvarande, relativt nyin-stallerade, kyrkoherden Sven Pernerup uttalade sig efter premiären för Kristianstadsbladet: ”Filmen blir av oskattbart värde för oss och våra efterkommande”. Trolle Ljungby-filmen har under årens lopp visats vid uppemot femtio tillfällen, och den har ännu inte mist sin dragningskraft.

    I början av 1980-talet gjorde vi en ”drive”, filmen visades vid några mycket välbesökta träffar i Församlingshemmet, Vanne-berga Folkets Hus och IOGT-salen i Tosteberga. Dessutom sändes ”tiggarbrev” ut till aktiva föreningar och organisationer i socknen. Nästan alla ställde sig positiva, och särskilt givmilda var (föga överraskande) de båda ”kvinnoföreningarna” i sock-nen: Kyrkliga syföreningen och Centerns Kvinnoförbund. För inkomna medel inköptes en ny filmkamera, en bättre begagnad filmprojektor och en ansenlig mängd 8 mm-filmer. Bland annat filmades kungaparets besök på Trolle Ljungby slott under Eriksgatan, inspelningen av TV-filmen om ”Yngsjömordet”, kampen mot kommunalpolitikernas planer på nedläggning av skolan, Vanneberga IF:s loppmarknad, auktionerna efter de båda lanthandlarna i Östra Ljungby: Fritz Rooth och Oscar Olsson, hamnfesterna i Tosteberga och på Landön och ett synnerligen lyckat fiskafänge utanför Tosteberga.

   I början av 1990-talet ”upptäcktes det” att gammalt värdefullt filmmaterial riskerade att med tiden radikalt försämras kvalitetsmässigt eller t.o.m. helt förstöras. Filmklubbens styrel-se insåg att vår film på grund av hög ålder och många visning-ar (varvid repor och andra skador hade uppstått) befann sig i farozonen, och det beslöts att allt filmat material skulle över-föras till video. Överföringen till video av 1950-talsfilmen gjord-es i mitten av 1990-talet av Hans-Eric och Beatrice Elmqvist. Några ”nyfunna” ej tidigare visade sekvenser ”klipptes in” sam-tidigt som några alltför långa ”klipptes ner”. Det inspelade ljudet med kommentarer och dikter kunde till största delen återanvändas, men några nya kommentarer och ljudeffekter in-fogades.

   Denna ”nygamla” film har sedan dess visats vid ett tiotal tillfällen, och alltid dragit ”fulla hus”. Till varje visning infinner sig några av de gamla ”skådespelarna”, men de blir för varje gång allt färre. I stället kommer barn, barnbarn och t.o.m. barnbarnsbarn från när och fjärran, för att förundras över de stora förändringar som skett i bygden över en så relativt kort tid som sextio år. Filmvisningarna har också fungerat som ”hemvändardagar”, då gamla vänner åter träffas och gemen-samma minnen upplivas.

   2007 genomfördes en utökning av styrelsen, verksamheten vidgades, och en omfattande nyfilmning har sedan dess skett. Flera kyrkliga begivenheter har filmats liksom de populära loppmarknaderna i Vanneberga och Tosteberga, skolavslut-ning och skolinvigning, fågellivet på ”Holmarna”, ”Samlargrafik” i Vanneberga, det första ”eltåget” på Blekinge kustbana, det naturvetenskapliga muséet på slottet, m.m. m.m.

  Styrelsen tar gärna emot tips på objekt lämpliga att föreviga; även ”vår tid” kommer en gång att vara ”för längesen”.

   Filmklubbens styrelse (se nedan) vill också gärna komma i kontakt med personer, som i sin ägo har, eller känner till, filmer (smalfilm eller video) med anknytning till vår socken och av allmänt intresse. Vi vill gärna kopiera sådant material för att infoga det i vårt filmarkiv till glädje för kommande generationer av Trolle Ljungby-bor. Även gamla fotografier som skolkort från socknens alla skolor och konfirmationskort är av intresse för avfotografering och digital lagring. Hör av Er till   

 

                 Trolle Ljungby Filmklubbs styrelse.

Per-Ove Olsson, Trolle Ljungby, Gunnar B. Peterson, Östra Ljungby, Björn Dahlqvist, Landön, Per-Ola Olsson, Västra Ljungby, Jan-Åke Ohlsson, Bromölla.